Arbetarbostad

Under 1800-talet bestod Höganäsbolagets arbetarbostäder av ett rum och ett litet kök. Hela bostadsytan var omkring 18 kvadratmeter.
Arbetarbostaden är inrymd i en originallägenhet från 1814. Till bostaden kom man genom den utvändiga trappan. Förstugan delades av två lägenheter. I de flesta familjer var barnen många. Det var trångbott och krävde ordning (och utdragbara sängar) för att få utrymmet att räcka till. I längan mot Polhemsgatan fanns åtta lägenheter, bebodda med totalt omkring 50 personer.

På väggen hänger de populära reliefminiatyrerna av Bertel Thorvaldsens allegoriska framställningar av "Dagen och Natten", ursprungligen modellerade i Rom 1815 och sedermera masstillverkade. Sådana förekom också på det sena 1800-talets gravvårdar. Den nya dagens Aurora bär med sig ljusets genius och strör blommor. Natten sänker sig och bär i sin famn barnen Sömn och Död. I bakgrunden hoar en uggla.

Lägenheten värms upp av en tegelugn som är hopbyggd med köksspisen. Varje arbetare hade rätt till 90 hektoliter lönekol, vilket räckte ett år. Stenkolen förvarades i särskilda bodar på gården, s. k. kallade flisbodar. Flis var namnet på den sämsta kvaliteten stenkol och det hette att man tog ut mer aska ur spisen än man la in kol.

Till lägenheterna hörde små jordstycken, s. k. remsor, där man odlade potatis och kålrötter. De flesta familjer byggde också grisbodar och skaffade hushållsgris. Vatten hämtades från s. k. ”tryck”. Det var pumpar som var gemensamma för flera arbetarbostäder. För tvätt och bakning fanns gemensamma tvättstugor och bakugnshus. Före bakning redde man till degen hemma och fraktade den sedan med ”rullebör” (skottkärra) till bakhuset. På tillbakavägen lastades bröden på skottkärran.

Museets arbetarbostad är sedan 1929 möblerad med inventarier skänkta från kolhandlare W. Lövs sterbhus. Löv hade börjat sin bana som gruvarbetare men avancerade senare i livet. Arbetarbostaden visar därför snarast hur de bäst beställda gruvarbetarna kunde ha det vid 1800-talets slut. Typiska inredningsdetaljer från sent 1800-tal är bl. a. utdragssängen, de mörkbonade möblerna, nyrokokostolarna, trasmattorna, amerikaklockan, spottkoppen och fotogenlampan.
Efterhand ersattes de äldsta arbetarbostäderna av egnahem och fyrfamiljshus. Vid 1900-talets början blev två rum och kök vanligt.

När arbetarbostaden ordnades på Höganäs museum 1929 var det något unikt att arbetarnas förhållanden skildrades på museum. Först 1938 gjorde Nordiska museet en motsvarande utställning.
I en anonym tidningsinsändare från 1952 beskrivs en barndom i Höganäs arbetarbostäder (de s. k Sjölängorna) bortom all idyll:
Jag bodde med mina föräldrar och fyra syskon. Grannfamiljen, som vi delade förstugan med, var lika stor. Sju personer fick naturligtvis inte liggplats, och därför fick de äldsta barnen resa en stege till det s. k. loftet. Det var en fördel att ligga däruppe på vinden fast det var mycket kallt; man kom ifrån vägglössen, som det fanns tusen och åter tusen av i varje lägenhet. Det fanns vägglöss ända ut i putsen, men de var inte röda och uppsvällda av varmt människoblod utan platta och genomskinliga, ty de hade stupat på sin post, precis som många bruksarbetare, som fått lungsoten.
Fjorton par träskor fick samsas i förstugan med två matskåp. Tänk Er odören från de vuxnas fotbeklädnader. Utanför huset låg en kombinerad lik- och mangelbod. Jag har själv varit med min mor och dragit mangel i detta makabra ruckel, när en gammal man låg lik där. På den tiden var jag tio år och var mycket rädd för döda människor, men var det så att man knotade fick man till svar, att de döda rör ingen.
I nästan varje lägenhet fanns den obligatoriska gustavianska sängen, i vilken de äkta makarna delade sängplats. På väggen ovanför att en pappersbonad med texten ”Barn är lycka”. Det såg ut som de anställda trodde på den, ty i regel hade de många barn. Så kom det första världskriget och efter detta spanska sjukan. Arbetarhustrurna fortsatte att föda barn. Fäderna var undernärda och barnen undernärda, när de föddes. De hade inte krafter att skrika utan pep som fågelungar, men livslågan slocknade snart. Mödrarna sade, att de var tidigt födda, men sanningen var att undernäring, dragiga och urusla bostäder var orsaken till deras död.

 


© Höganäs Museum och Konsthall 2014  /  TR textoform