|
Ur gömmorna
keramik, måleri
20 februari - 21 mars 2021
Höganäs Museum och Konsthall har
en av landets främsta samlingar av både äldre och
nyare keramik. Endast Nationalmuseum och Röhsska
muséet i Göteborg kan konkurrera. Detta är vi stolta
över!
Museet äger också en mindre målerisamling med
betoning på lokala konstnärer.
I våra gömmor finns mycket som är spännande och nu
vill vi presentera målningar och keramik som sällan
eller aldrig tidigare visats offentligt.
Vissa objekt har funnits i museets ägo sedan 1924.
En stor del av dem ligger magasinerade i våra lager.
Många av verken har skänkts av generösa donatorer
och införlivats i samlingarna. Det är ett skäl till
det slumpartade urvalet av verk och representationen
av olika konstnärer.
Vi har med förtjusning gått på upptäcktsfärd i vårt
arkiv, och vid genomgången slås vi av att många fina
konstnärskap snabbt faller i glömska. Konstnärer och
keramiker som till ganska nyligen bidrog till att
vitalisera kulturlivet här i Kullabygden har lagt
ner sina penslar eller låtit drejskivorna sluta
snurra. Nya namn har tagit vid…
En del verk har ett lokalt intresse, några är
estetiska pärlor, flera är gjorda av namnkunniga
konstnärer och allt tillsammans ger oss en del av
vår historia.
Vi har blandat hej vilt för att kunna bjuda på
smakprov från denna skatt.
Publik i alla åldrar, välkomna att ta för er! |
|
|
Månadens föremål
Nytt tillskott i vår förnäma keramiksamling;
aldrig tidigare visad på museet. Vacker och unik vas signerad
”Ville 1918” men ändå inte särskilt typisk Ville Sjöholm. Läs
mer om keramikern och levnadskonstnären från Höganäs i texten
nedan skriven av Carin Stentorp, barnbarn till Ruth Sjöholms
syster Helga.
Månadens föremål är en gåva från Britt Larsson till Höganäs
Museum och Konsthall, 2020.
Utvald av Maria Axelsson, representant för styrelsen Höganäs
Museum och Konsthall.
Keramikern Ville Sjöholm föddes 1896 i
Höganäs. Hans utbildning i ungdomen var ambitiös och innefattade
förutom studier vid Slöjdföreningens skola i Göteborg bland
annat lära hos Peter Ipsens Enke i Köpenhamn. Men det som tidigt
hägrade som livsmål för Ville var att få arbeta som fri
konstnär, utan arbetsgivare eller bestämda tider. Om solen sken
ville han kunna, som han själv uttryckte det, ”hänga en skylt på
grinden och åka till Kullaberg och fiska”. En kort tid som
modellör hos Andersson & Johansson i Höganäs bekräftade känslan:
han ville aldrig mer arbeta, som han sa, ”på kommando”.
Efter giftermålet i december 1924 med Höganäsflickan Ruth
Lindelöv, byggde paret ett korsvirkeshus med tillhörande
verkstad och brännugn på Lerbergsvägen 96. Tidiga fotografier
visar det lilla huset ensamt på strandängarna med
municipalsamhället Höganäs i fjärran. Huset låg - och ligger
fortfarande - så nära vattenbrynet att trädgården delvis bestod
av sanddyner, eller ”hålor”, som Ruth och Ville kallade dem. Här
samlades ofta konstnärsvännerna, bland annat de nära
ungdomskamraterna Robert och Barbro Nilsson. Huset rymde även en
vacker ateljé med egen ingång, varifrån Ville och Ruth sålde
sina föremål.
I Lerberget arbetade Ville med en rad olika tekniker och
material: han drejade brukskeramik, skulpterade med stor
skicklighet i både lera och trä, målade, formade föremål i tenn,
läder, papp, halm och ben. Några meter nedanför verkstaden låg
Villes älskade snipa och väntade.
Motiven i olja och akvarell var ofta Öresund och landsbygden
kring Höganäs och Kullaberg. Även Arildssidan skymtar förbi i
målningarna eftersom Villes systrar ägde en stuga här, alldeles
nere vid vattnet. Men Ville var en principfast man - och en
sträng konstnär. Några av hans favoritplatser på jorden
förevigades aldrig, med motiveringen att det var ”alldeles för
vackert” för att fästa på duk. Trots att Ville främst målade
landskap, gjorde han även den del porträtt som visar på hans
djup. Särskilt de tidiga självporträtten skiljer sig från det
senare, ljusare måleriet.
Ruth och Ville kallade sig själva levnadskonstnärer och följde
sina principer i alla delar av livet. Ville byggde själv all
inredning till hemmet, han tillverkade hushållsattiraljer,
lampor och möbler. Tapeterna i samtliga rum var handmålade med
motiv från naturen, Ruth vävde alla hemmets textilier, även till
de egna kläderna. Till och med knapparna i plaggen var
handgjorda, i tenn, ben, keramik eller trä. Maten på bordet kom
från havet och den egna odlingen på tomten, Ruth var långt före
sin tid när det gällde ett hållbart hushåll. Men trots
enkelheten var hemmet ett av de vackraste i bygden.
Försäljningen i ateljén lockade besökare från hela landet.
En blåsig novemberdag 1961 hittades Ville livlös vid sin
omkullfallna cykel. På väg från mjölkaffären hade hans hjärta
gett upp. Hans aska ströddes i Öresund och under de resterande
24 år som Ruth fick leva ensam i huset på Lerbergsvägen,
signerade hon alla sina brev och vykort med hälsningen ”Ruth och
Öresund”.
Carin Stentorp
|
|
Vernissager
*Invigning
Anna Clarén
2020-08-29
Bilder
här
*Vernissage
van Arkel och Tallén
2020-07-11
Bilder
här
*Vernissage
Mirja Ilkka
2020-02-15
Bilder
här
*Vernissage
Julsalong
2019-11-16
Bilder
här
*Keramikdagarna
9-10 november 2019
Bilder
här
*Föredrag
Torbjörn Svensson
2019-10-27
Bilder
här
*Invigning
Torbjörn Svensson
2019-10-19
Bilder
här
*Invigning
Statuslösa Mah-Jong
2019-10-12
Bilder
här
|
*Vernissage
Lekverk & Livskraft
2019-10-05
Bilder
här
*Vernissage
Jill & Ulf Ekberg
och Åke Thornblad 90 år
2019-08-24
Bilder
här
*Vernissage
Lena Cronqvist
2019-07-06
Bilder
här
*Invigning
av utställningen om Trio Höganäs
2019-06-01
Bilder
här
*Vernissage
Maria Cotellessa & Karin Jaxelius
2019-05-25
Bilder
här
*Vernissage
Theresa Traore Dahlberg
2019-04-04
Bilder
här
*Säsongsöppning
och vernissager
2019-02-16
Bilder
här |
